Det var inte helt enkelt att hitta svaret, men till slut hittade jag boken via Google böcker: http://books.google.se/books?id=oDVcAAAAMAAJ&q=Ed%C3%A5sa+V%C3%A5mb+Horn&dq=Ed%C3%A5sa+V%C3%A5mb+Horn&hl=sv&ei=DVqPTfXZJILrOcaphKEC&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CDgQ6AEwAQ

Dikten finns i en bok som heter ‘Lyrikboken: en svensk antologi’, på sidan 157 i upplagan som är utgiven 1978.

Via biblioteksdatabasen Libris kan man se att boken finns vid många svenska bibliotek: http://libris.kb.se/bib/7254469

Det går inte att via katalogposten se att det verkligen är Edfelt som har skrivit dikten, det får man nog reda på först när man har boken i handen.

Jag och mina kollegor har funderat lite och hittat en del tips som vi hoppas kan fungera:

Kjell Westö – flera romaner som utspelar sig i Helsingfors

Håkan Nesser – ”Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla” och ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”

Björn Ranelid – ”Min son fäktas mot världen”

Fredrik Ekelund – ”Fadevår, tack för ljuset!”

Carina Rydberg – ”Den högsta kasten”

Ronnie Sandahl – ”Vi som aldrig sa hora”

Gunilla Linn Persson – ”Livstecken”

Johanna Nilsson – ”Rebell med frusna fötter”

Mikael Niemi – ”Populärmusik från Vittula”

Kjell Johansson – serie som börjar med ”Huset vid Flon”

Elsie Johansson – serie som börjar med ”Glasfåglarna”

Susanna Alakoski – ”Svinalängorna”

Monika Fagerholm – ”Underbara kvinnor vid vatten”

Maja Lundgren – ”Myggor och tigrar”

Kesrtin Ekman – serie som börjar med ”Guds barmhärtighet”

Linda Olsson – ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger”

Kristina Sandberg – ”Ta itu”

Ann Rosman debuterade 2009 med ”Fyrmästarens dotter”. Året därefter kom hon ut med ”Själakistan”. I år kommer hennes tredje bok ”Porto Francos väktare”.

Ingrid Schöier, Pär Lagerkvist. En biografi. Bonniers, Stockholm, 1987
Ingrid Schöier, Som i aftonland (akad. avh.). Akademilitteratur, Stockholm, 1981
Ingrid Schöier (utg) Brev. Bonniers, Stockholm, 1991
Erik Hörnström, Pär Lagerkvist: Från den röda tiden till Det eviga leendet, Stockholm 1946
Erik Hjalmar Linder, Fyra decennier av nittonhundratalet, Stockholm 1949 (rev. och utökad utgåva: Fem decennier av nittonhundrtalet, 2 bd, 1965). Innehåller ett långt, engagerat och ingående kapitel om Lagerkvist.
Ulf Lagerkvist, Den bortvändes ansikte: en minnesbok. Bonniers, Stockholm, 1991
Urpu-Liisa Karahka, Jaget och ismerna : studier i Pär Lagerkvists estetiska teori och lyriska praktik t.o.m. 1916 (akad. avh.), Cavefors, Lund, 1978

Sten Hidal, Bibeltro och bibelkritik: studier kring den historisk-kritiska bibelsynens genombrott i Sverige 1877-1910 med särskild hänsyn till Gamla testamentet, Skeab/Verbum, Stockholm, 1979. Ger bakgrunden till den bibelsyn som Lagerkvist växte upp med och brytningen mellan kyrkliga sanningsanspråk med avseeende på bibelordet och modern vetenskap, både inom och utanför kristna kretsar vid denna tid.

Ja, dikten Teils teils finns översatt till svenska. Den är publicerad i boken ”Dikter”, Gottfreid Benn i översättning av Johannes Edfelt 1966.

Det framgår inte om det spelar någon roll om huvudkaraktären är utsatt eller förövare. Därför har jag valt ut några med olika perspektiv. Stefan Castas bok handlar egentligen inte om sexuella övergrepp, men är en stark skildring av en killes sökande efter kärlek och hans utsatthet, som innefattar en rå misshandel.

Ingen behöver veta, Christina Wahldén
Stämplad, Catherine Atkins
Kungagraven, Mats Larson
Mac, John MacLean
Spelar död, Stefan Casta
Prinsessan och mördaren, Magnus Nordin
Den tatuerade fjärilen, Philip Pullman

Ja, Röda Rummet anses ju samhällssatir helt och hållet.
Antagligen har helt klart för dig vad satir är, men för säkerhets skull lägger jag med länken till satir ur Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Satir

På Strindbergmuséets sida finns en text om Röda Rummet som du kanske kan använda
http://www.strindbergsmuseet.se/verken3.html

Har försökt leta efter bra förklaringar om första kapitlet och beskrivningen av ämbetsverk som satir i böckerna här på biblioteket.

I boken ”Studiehandledning till August Strindberg Röda rummet” av Sten Lundberg och Erland Norin, utg. 1971, finns på sid. 14 följande formulering om kapitel 1 och samtalet mellan häradshövding Falk och litteratören Struve.
”Samtalet mellan de båda männen glider in på byråkratin i samhället. Interiörerna från svenska ämbetsverk med underliga namn är festliga. Allt utsätts för angrepp. Pengar rinnger bort genom slarv, lathet och korruption. Det mekaniserade livet i förvaltningarna stryper människorna.”

I boken ”Perspektiv på Röda rummet” av Erland och Ulla-Britta Lagerroth, utg. 1971, står på sid 142:
”I ämbetsmannavärlden, berättar Falk för Struve i bokens första kapitel, möter han ständigt gamla bekanta. ‘Men större ändå blev min överraskning då jag fick se Kammarförvanten från Skatternas påläggande komma inpromenerande och här sätta sig i aktuariens rum och skinnstol och göra sig lika hemmastadd som jag har sett honom på förra stället.’ Och inte bara i ämbetsvärlden är dessa mäktiga hemmastadda, lika mycket i arbetarrörelsen. I sekreteraren i Nordstjernan igenkänner Falk ‘en arvodist från det stora kollegiet’.
Detta har naturligtvis främst en satirisk relevant, att visa att det är samma individer som över allt utgör The Etsablishment, den bestämmande oligarkien. ”

Så vad ska man säga som förklaring till varför beskrivningarna av ämbetsverken kallas satir – beskrivningarna av tjänstemännen och verksamheterna där är ironiska och löjeväckande, bara namnet på myndigheten där Arvid Falk arbetat, Kollegiet för utbetalande av ämbetsmännens löner, anger att det är fråga om satir. – tycker jag.