Jag söker en förklaring på uttrycket ”den obotliges förhinder”.

Uttryckt finns med i Bevingade ord av Pelle Holm. Jag citerar:

”De obotfärdigas förhinder, i titeln på skriften En gudelig betraktelse angående de obotfärdigas förhinder i gudaktighetens övning, 1694 (anträffad endast tillsammans med J. Swedbergs psalmbok 1694, i senare utformning ofta ingående i bihangeln till evangeliiboken, t.ex. ännu 1836)…. ; numera ofta anslutet till Bibelns berättele (Lukas 14:18-20) om dem som blev bjudna till gästabud men urskuldade sig med allehanda förhinder.”

När som upp på fjället jag kom… ett citat av Linné.

Vi har inte lyckats hitta exakt detta citat men i Lapplandsresa finns det här under avsnittet Fjällen:

”Jag var nu kommen på fjällen. Alltomkring mig lågo de snöiga berg, jag gick på snön såsom om starkaste vintern. Alla de rara örter jag förr sett och fägnat mig av, gåvos här såsom uti miniatyr; ja dessutom så många, att jag själv fasade, och tycktes mig få mer än jag bestyra kunde.”

Kanske var det denna passage som du tänkte på?

Kan ni hjälpa mig med att finna en dikt som jag läste i skolan men ej kommer ihåg namnet på. Kommer endast ihåg dessa rader.. Tag mig, håll mig. Smek mig sakta.Famna mig varligt en liten stund. …….inför så trista fakta…. Vore roligt att få läsa hela dikten igen.

Dikten är skriven av Harriet Löwenhjelm. På Tranås kommuns hemsida finns hela dikten och lite fakta om författarinnan.

Jag har även tittat i boken Löwenhjelm, Harriet, Dikter. Där finns den på sidan 141.

Kan dere gi meg opprinnelsen og en korrekt versjon av dette sitatet. ”Det er den vår de svaga kalla vinter.” Jeg tror sitatet stammer fra en av de store klassikerne i svensk litteratur.

Jag skulle tro att du avser Erik Axel Karlfeldt, och citatet skulle i så fall lyda: ”den vår de svaga kalla höst”, ur dikten ”Höstens vår”, ur diktsamlingen Fridolins lustgård.

Hela dikten kan du finna här: http://runeberg.org/fridlust/3_1_04.html